Tänk dig att du står vid havsstranden en sommarkväll och ser ett vackert fartyg som förbereds för avfärd.
Seglen hissas. När kvällsbrisen kommer fylls seglen och båten glider ut ur hamnen, ut på det öppna havet.
Du följer den med blicken när den far mot solnedgången. Den blir mindre och mindre och till slut försvinner den som en liten prick vid horisonten.
Då hör du att någon vid din sida säger: "Nu har hon lämnat oss".
Lämnat oss för vad? Detta att hon blivit allt mindre och till slut försvunnit är ju bara som du ser det. I själva verket är hon ju lika stor och vacker som när hon låg vid kajen!
Just när du hör rösten som säger att hon lämnat oss, finns det någon på en annan strand, som ser henne dyka upp vid horisonten. Någon som väntar på att få ta emot just henne när hon når sin nya hamn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar