Jag har börjat att träffa en kurator. Jag kände att jag klarade inte av att hantera hela situationen runt mig. Jag behövde få stöd och samtala om sådant som är så svårt.
Att se sin mamma bli sämre och sämre, att inte känna sig tillräcklig för henne, att ha kontakt med henne dagligen (fast jag glömmer ibland), att ordna med allt som hon måste få hjälp med t ex kontakt med leverantörer. Hon har nu haft denna hemska sjukdom i 2 (TVÅ) år. Det trodde vi aldrig. Jag är glad för varje dag hon finns kvar hos oss/mig.
Förra året som var så fruktansvärt att förlora sin far. Allt som har varit runt det, så mycket besvikelse och oförståelse.
Samtidigt så fortsätter mitt "vanliga" liv med allt vad det innebär. Att vara tillräcklig för sina två barn, vilket jag inte känner att jag är. Att försöka hålla sitt förhållande vid liv. Hus och hem ska skötas. Samtidigt så har hösten på jobbet varit väldigt full med jobb vilket har gjort att jag jobbat över en hel del.
Mitt i det här så är det konflikter med Eide och några av hans klasskamrater, VARJE dag. Vi får ingen information ifrån skolan utan får veta saker när vi frågar. Att varje dag när man ska hämta honom, känna Att vad har hänt i dag då. Det är inte roligt.
Jag märkte att min kropp började säga ifrån. Det sved i magen, yrsel, kunde få svårt att andas bl a.
Min underbara kollega A kan jag prata med, eftersom jag känner att det är inte alla jag kan prata med. A lyssnar och vet hur det är att vårda en anhörig, det är jätteskönt. Hon sa till mig i förra veckan, att hon förstår inte att jag orkar sitta vid fikat och skratta o vara trevlig. Då slog det mig, att näää, jag fattar inte heller hur jag orkar.
När jag träffade min kurator första eller andra gången så förstod inte hon hur jag fick ihop tiden. Det går, tyckte jag.
I torsdags gick det inte längre, jag brakade. Hon ville kontakta läkaren och få mig sjukskriven. Nej, det tyckte inte jag.
Hon lämnade över mig i läkarens vård och läkaren ville sjukskriva mig helt. Nej det vill jag inte. Jag gick med på halvtid. I torsdags och fredags var jag helt sjukskriven. Jag sov och sov och sov.
Jag kände igår att jag nog behövde vara hemma som i dag oxå. Vaknade kl 4 i morse och började då fundera på jobbsaker. Det var ju ingen idé att ligga där, så upp och satt ett tag och sen åkte jag till jobbet. Det kändes bra att vara där och jag fick jobba undan det som jag hade funderat på under morgonen.
Jag jobbade min halva dag och åkte sen hem. Efter lunchen så gick jag och la mig och läste. Somnade och sov i över 3 timmar. Helt otroligt att jag kan sova så mycket.
Det är bättre att dra i handbromsen nu innan det är försent........
Tänk nu är det bara några dagar kvar!
näsan ett antal gånger.
gde i morse.
Min idol Robbie Williams har kommit med ett nytt album.
Jag är inget stort fan av Peter Jöback men jag råkade halka in på ett tv-program om när han gjorde denna CD. Han har gjort några covers på bra låtar och han tolkar dom väldigt bra.
Jag sov kvar på jobbet. Jobbar man där jag gör och det finns ett "gäng" hotellrum så är det ju dumt att låta bli. Billigare än att ta taxi hem oxå. Så nu har jag provat Runös sängar för första gången och det lär väl inte bli den sista. 
Vi hittade en bar som blev vårt stamhak.
Mor fixade frukost medans Saga och jag handlade
Det tog ca en timma.
Resultatet:
