Långklänning

Jag kom just på att jag måste skaffa en klänning och inte vilken klänning som helst. En långklänning!!!

Fast på mig blir den ju inte så lång..........

Min svåger och svägerska gifter sig snart och det är mörk kostym och långklänning som dressingcode.

Hua hua hua, funderar på att hyra en klänning men kanske skulle ha tittat på det för ett bra tag sedan. Jag började fundera på det i somras redan men som vanligt får jag inte tummen ur.

När jag tänker på mig själv i långklänning, usch. Men måste ju ändå säga tack o lov att 30 kg är borta från min kropp. Annars hade det varit ett 5-mannatält jag behövt.

Förkylning

Att vakna en morgon och vara förkyld, det händer många runtom i världen. Mig händer det väldigt sällan.

Nu har det i alla fall hänt. I onsdags började det, sen har det bara gått utför. Snor, snor, snor och åter snor. Nysningar som avlöser varandra.

Torsdagen orkade jag halva dagen på jobbet sen gick jag hem och kröp ner i sängen. Där låg jag hela fredagen och sov. Förrutom att jag fick tömma näsan ett antal gånger.

Så nu mer ser jag mer ut som han på bilden intill. Det gör ont som rackarns runt nosen.

Att bli så här sänkt av en förkylning trodde jag knappt att man kunde bli.

Jag kämpar på. Försöker dricka mycket, sova mycket.

Tråkigt nog så håller Marcus oxå på att få denna förkylning. Och det vet vi ju att när en karl blir förkyld, då är det inte roligt.......

November snart slut

Nu är november inne på sluttampen..... Till helgen firar vi första advent! Det blir mysigt att få sätta upp ljusstakar och stjärnor i fönstren igen.



Jag har alltid såna ambitioner att göra så mycket innan jul. Pyssla, baka, fixa och greja..... Konstigt nog så blir det inte ofta att det slår in. Tråkigt nog!



I natt har jag drömt så mycket konstigt, så jag var riktigt trött när Marcus klocka ringde i morse.

Bl a så drömde jag att min mor gick bort, jag var så ledsen och arg. Jag ville att hon skulle kämpa mer! I verkliga livet så kämpar hon så hårt, hon är fantastisk min fjärilsmamma. Jag älskar dig , mamma!

Nya skivor som jag gillar

Min idol Robbie Williams har kommit med ett nytt album.

Det är så bra, så bra!

Några av låtarna är helt underbara!

Love him!!!

Jag är inget stort fan av Peter Jöback men jag råkade halka in på ett tv-program om när han gjorde denna CD. Han har gjort några covers på bra låtar och han tolkar dom väldigt bra.

Värdelös

I dag känner jag mig helt värdelös. Besviken, ledsen, helt värdelös. Hur kan man vara en sån misslyckad människa????

Har fixat lite partaj

Tidigare i höstas så kastade jag ut en fråga på jobbet. " Är det någon som är intresserad av en höstfest här?" Jo då, intresse fanns. Kul!

I fredags så var det då dags att partaja lite med arbetskamraterna i "mitt" jobbhus, Treklangen.

Lite bortfall p g a sjukdom och andra orsaker men vi var en tapper trevlig skara på ca 12 pers.

Vi ordnade med knytis och det var en härlig blandning på maten. Först fick vi glögg, fast jag "missade" den. Sen på bordet serverades det kycklingspett, currylasagne, pastasallad, räkor, paj, nybakt bröd m m. Mycket gott!!

Jag provade en arbetskamrats läsglasögon och blev förevigad då. Ser ju ut som en bulldog med hängande kinder. Usch! Men det bjuder jag på......


Jag hade ordnat med en massa värmeljus överallt och försökte få det så mysigt som möjligt. Efter middagen så drog jag igång en musiktävling (olikt mig va?). Blandad musik och blandade frågor. Vinnarna vann varsin liten flaska bubbel och blev glada förstås.

Jag sov kvar på jobbet. Jobbar man där jag gör och det finns ett "gäng" hotellrum så är det ju dumt att låta bli. Billigare än att ta taxi hem oxå. Så nu har jag provat Runös sängar för första gången och det lär väl inte bli den sista.

Responsen på festen har varit bra, alla har varit nöjda och vill att vi gör om det igen. Självklart, säger jag!

Att lära lyssna på sig själv

Jag har börjat att träffa en kurator. Jag kände att jag klarade inte av att hantera hela situationen runt mig. Jag behövde få stöd och samtala om sådant som är så svårt.

Att se sin mamma bli sämre och sämre, att inte känna sig tillräcklig för henne, att ha kontakt med henne dagligen (fast jag glömmer ibland), att ordna med allt som hon måste få hjälp med t ex kontakt med leverantörer. Hon har nu haft denna hemska sjukdom i 2 (TVÅ) år. Det trodde vi aldrig. Jag är glad för varje dag hon finns kvar hos oss/mig.

Förra året som var så fruktansvärt att förlora sin far. Allt som har varit runt det, så mycket besvikelse och oförståelse.

Samtidigt så fortsätter mitt "vanliga" liv med allt vad det innebär. Att vara tillräcklig för sina två barn, vilket jag inte känner att jag är. Att försöka hålla sitt förhållande vid liv. Hus och hem ska skötas. Samtidigt så har hösten på jobbet varit väldigt full med jobb vilket har gjort att jag jobbat över en hel del.

Mitt i det här så är det konflikter med Eide och några av hans klasskamrater, VARJE dag. Vi får ingen information ifrån skolan utan får veta saker när vi frågar. Att varje dag när man ska hämta honom, känna Att vad har hänt i dag då. Det är inte roligt.

Jag märkte att min kropp började säga ifrån. Det sved i magen, yrsel, kunde få svårt att andas bl a.

Min underbara kollega A kan jag prata med, eftersom jag känner att det är inte alla jag kan prata med. A lyssnar och vet hur det är att vårda en anhörig, det är jätteskönt. Hon sa till mig i förra veckan, att hon förstår inte att jag orkar sitta vid fikat och skratta o vara trevlig. Då slog det mig, att näää, jag fattar inte heller hur jag orkar.

När jag träffade min kurator första eller andra gången så förstod inte hon hur jag fick ihop tiden. Det går, tyckte jag.
I torsdags gick det inte längre, jag brakade. Hon ville kontakta läkaren och få mig sjukskriven. Nej, det tyckte inte jag.
Hon lämnade över mig i läkarens vård och läkaren ville sjukskriva mig helt. Nej det vill jag inte. Jag gick med på halvtid. I torsdags och fredags var jag helt sjukskriven. Jag sov och sov och sov.

Jag kände igår att jag nog behövde vara hemma som i dag oxå. Vaknade kl 4 i morse och började då fundera på jobbsaker. Det var ju ingen idé att ligga där, så upp och satt ett tag och sen åkte jag till jobbet. Det kändes bra att vara där och jag fick jobba undan det som jag hade funderat på under morgonen.

Jag jobbade min halva dag och åkte sen hem. Efter lunchen så gick jag och la mig och läste. Somnade och sov i över 3 timmar. Helt otroligt att jag kan sova så mycket.

Det är bättre att dra i handbromsen nu innan det är försent........