Mor ligger på sjukhus med dubbelsidig lunginflammation. Det började i lördags att jag blev uppringd kl 04.20 av nattpatrullen som blivit larmade av mamma. Hon hade väldigt ont och trodde det var gallsten. Ambulans på väg.
Jag kastade på mig kläder och åkte ner till henne. Det var en otroligt vacker morgon, solen sken och det var så där skirt i luften.
När jag kom hem till henne så hade ambulansen kommit. Sjukvårdspersonalen var jättegullig och trodde inte det var gallan utan snarare njursten. Fick sitta fram i ambulansen, första ambulansturen för mig. Mamma fick smärtstillande under vägen.
Efter ett antal timmar och att hon blivit inlagd så fick hon åka hem. Dom hade då röntgat henne men inte hittat något och hon hade inte lika ont längre. Hon fick med sig smärtstillande medel hem.
Söndagen så sov hon mest. I måndags morse blev jag uppringd av min bror, Stefan som berättade att dom var inne på sjukan igen. Troligtvis lunginflammation. Hon blev inlagd igen på infektionsavdelningen och när jag kom dit satt hon upp på sängen och såg pigg ut. Då hade pencilinet börja verka och hon sa att hon mådde bättre.
Dagen efter när jag kom till henne så strålade hon. Pigg som en mört, sovit jättebra och skulle kanske få åka hem dagen därpå. Vi tog en liten promenad ute i en rullstol utan luft i däcken. Det var en varm och härlig dag det med.
Tidigt igår morse så sms:ar mamma att hon har blivit sämre. Jag var där en stund sen ville hon sova. Hela familjen var hos henne en stund igår kväll. Ska åka in till henne snart igen och enl sms nu på morgonen så har hon inte feber längre.
Eide, min älskade son. Det fungerar inte riktigt som det ska i skolan. Han har en helt underbar fröken. Hon är lyhörd och vi har mailkontakt varje dag.
Eide jobbar väldigt bra när hon är i närheten. Lämnar hon klassrummet så flipprar han ur och lägger sig på golvet eller går till någon klasskamrat och stör den. Han tror att om han inte gör arbetet så försvinner det nog av sig självt.
Han hamnar lätt i konflikter även om han försöker att lösa dom.
Det som är väldigt tråkigt i hela det här är att det finns en till "fröken" som Eide har haft sedan 6-års. Hon gillar inte Eide och visar det tydligt. Eide märker det och tycker då självklart inte om henne heller. Det känns som om han får skulden för saker som inte behövs anmärkas om ens.
Jag har själv stått och sett på när hon bannar honom fast han inte gjort något.
Nu fick jag veta häromdagen att hon inte, tack o lov, ska följa med upp i 2:an. Eide´s riktiga fröken tror att det kommer lösa sig med hans arbetsproblem.
Eide säger inte så mycket om det är något som stör honom. Jag vet inte hur han mår innerst inne. Han har fått gå igenom så mycket för att vara så liten, med tanke på anhöriga och vänner som gått bort eller är sjuka.
Jag som mamma har ju inte varit den roligaste heller säkert, är så trött hela tiden. Han kanske inte får den uppmärksamhet han behöver av mig.
Nu orkar jag inte skriva mer men något som jag ser fram emot är helgen. Då tar farmor och farfar hand om barnen, tack för att ni finns. Så ska Marcus och jag åka bort till Häringe slott. Ska bli så skönt!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar