onsdag 11 mars 2009

Saknad


Tänk att saknaden är så stor! När jag gick och la mig i går kväll så började jag tänka på far.

Han saknas mig så....

Det gör fortfarande så ont att han inte finns hos oss längre. Att inte få se honom kliva ur bilen när han kommer på besök. Att han inte ringer för att höra hur vi har det. Att få en stor härlig kram. Att se hur mycket han älskade mina barn.

Det är så svårt att förstå att jag inte får uppleva det igen.

Jag hoppas att han vakar över oss.

1 kommentar:

Cecilia sa...

Åh, jag förstår så väl hur du känner!!