Den har gått så fort men ändå så sakta.
Vardagen börjar så smått återgå till det normala. Känslodipparna kommer lite då och då.
Igår började läsa boken jag fick från begravningsbyrån för barnen. Den är bra skriven och det blev några skratt-stunder.
Jag tänder ljuset för far varje dag och det brinner när vi är hemma. Flaggan hänger på halv stång.
Jag saknar honom så förbannat jävla skit mycket. Varför, varför, varför? Varför han? Det finns så mycket elaka människor som kunde ha drabbats i stället. Vad är det för mening att han skulle försvinna nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar