Lite allt möjligt

Sitter här och funderar. Jag är en tänkare, inte kanske så smart alltid. Fast, jo frågar du mig så tycker jag ju att jag är smart.


Tänker på mamma. Det blir svårare och svårare att höra vad hon säger. Jag lider så med henne. Var hos henne i torsdags och hon gjorde i ordning mina fötter. Jag satt i stolen och tänkte att hon är så duktig. Kämpar på med jobbet. Sitter och handslipar fötter. Jag sa till henne att jag älskar henne. Jag tror inte hon förstår hur mycket jag älskar henne. Jag vet att jag inte kanske gör så mycket som jag skulle kunna göra för henne. Jag kämpar hårt själv oxå så det är nog en överlevnadsdrift i mig. På fredag tar jag ledigt några timmar från jobbet så åker hon och jag och fixar julklappar från henne.



På jobbet är det extremt mycket just nu. Det är mycket kurser som ska gå ute i landet nästa år och det är att rodda ihop med kurslokaler, hotell till lärare och annat. Förbunden skickar inte in deltagarlistor i tid så jag måste påminna. Jag fick iaf höra igår att dom var nöjda med mig på jobbet så det känns väldigt bra.


På torsdag är Laila underbar och ställer upp och tar hand om barnen. Jag har inbokat på jobbet att vi ska träffa kunder under kvällen. Marcus ringde igår till mig och berättade att dom har julbord på torsdag. Vilken framförhållning! Kul för honom, dom har aldrig varit på julbord sedan han började där.


På fredag kommer våra härliga vänner, Fam A, till oss. Så nu måste jag hitta på något smarrigt att äta. På lördag morgon ska Eide klippas. Eventuellt på lördag kommer några andra vänner till oss. Inte riktigt klart ännu. Jag hoppas kunna få med familjen på julmarknaden vid växtförsäljningen oxå, det kanske mamma vill gå på kom jag på.


I måndags var jag med Saga till läkaren. Hon har haft knörttlor på armarna sedan hon var typ 5 år. Dom kommer och försvinner, ibland kliar dom. Läkaren tyckte att det var hormonplitor. Jag bad att hon skulle kolla Sagas öron. Ena örat såg bra ut och i det andra satt en vaxpropp. Så det blev att spola örat och så kom det ut. Tårarna trillade stora på Sagas kinder. Jag vet ingen som kan gråta så lugnt och stilla med så stora tårar. Min lillsnutta!


Något som jag verkigen ser fram emot är att vi ska ut och resa igen. I slutet av februari bjuder snälla mamma oss alla till San Augustin igen. Jag hoppas solen är framme och att poolen inte är för kall. Ska bli jätteskönt.


På bilden är hörnan vid poolen som vi ockuperade förra våren. Får se om vi lyckas sno den den här gången också.