Idag har jag äntligen haft tid att prata en liten längre stund med mamma. Även om det inte var en långt samtal. Jag hann med att ringa på lunchen.
Jag tycker så förtvivlat synd om henne. Idag var det riktigt svårt att höra vad hon sa. Jag mår dåligt för att jag inte hinner med henne just nu. Jag skulle kanske inte hoppat på mitt nya jobb. Fast det är klart att det är mycket nu när jag ska lära mig.
Jag älskar dig, mamma! Du finns i mina tankar så ofta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar